För tillfället arbetar riksdagen för fullt med att göra ändringar i beredskapslagen och gränsbevakningslagen för att säkerställa att myndigheter har rätt juridiska verktyg ifall Finland utsätts för hybridattacker. Det handlar om hotbilder som faller inom en gråzon som inte är direkt militär, men som kan ha samma målsättning som en militär attack. Cyberattacker, beväpnade soldater utan nationsbeteckning, att använda energi, hunger eller flyktingar som vapen är alla medel som faller inom ramen för hybridpåverkan- eller krigsföring.

‎Då hotbilder kommer som pansarvagnar eller jaktplan är lagstiftningen glasklar. Problemet är hotbilderna som faller inom gråzoner som är komplicerade juridiskt. Då Ryssland annekterade Krim förnekade man att det var Rysslands soldater som var där. Soldaterna saknade ryska flaggor på sina uniformer. Juridiskt blir det då svårt att skilja mellan soldater (militärt hot) och terrorister (polisiärt hot). Av den anledningen uppdaterade riksdagen redan förra mandatperioden lagstiftningen för att säkerställa att man också juridiskt har rätt att använda maktmedel mot soldater som inte direkt kan kopplas till främmande makt.‎

Det riksdagen nu jobbar med att säkerställa är att det finns vattentäta verktyg ifall man skulle använda flyktingar som vapen. Belarus gjorde det och flög in människor från Mellanöstern och bussade dem till gränsen mot Litauen och Polen. Att söka asyl är en viktig och grundläggande FN-rätt, men rätten är inte skapad för att främmande makt ska flyga in människor från när och fjärran och sedan bussa dem till ens gräns för att överbelasta den. Finland har redan lagstiftning för att hantera saken, men nu skärps den ytterligare för att säkerställa att det inte finns svagheter så att främmande makt inte ska vilja testa lagen. I Kremls ögon finns ingen sympati för svaghet. Styrka är det enda som ger respekt.

Ryssland har redan stängt av gaskranen till Finland. Gas är en viktig energikälla för vissa finska industrier, men utgör under 10 % av Finlands energimix. Det är lite i jämförelse med exempelvis Tyskland. Finland hade ändå förberett sig på detta och har chartrat en LNG-terminal som kommer läggas i nyländska Ingå. Då Ryssland förra veckan började skruva åt gaskranarna åt Italien, Tyskland och Österrike kommer det ha större effekter. Det besannar de farhågor som funnits om att Ryssland tänkt använda gas som ett (hybrid)vapen mot Europa.

‎Ryssland använder också mat och hunger som vapen på ett hemskt sätt. Genom att de facto ha blockerat Svarta havet förhindrar Ryssland leveransen av spannmål och mat från Ukraina till omvärlden. 44 % av Afrikas spannmål kommer från Ryssland och Ukraina. I Ukraina finns för tillfället över 20 miljoner ton i lager från senaste skörd, cirka sju gånger det som Finland odlar per år. Det här spannmålet måste till Afrika och Mellanöstern för att inte riskera hungersnöd. Hungersnöd leder nämligen inte enbart till hungriga magar utan riskerar politisk instabilitet, ökad risk för radikalisering och migration. Det vet Ryssland och det är en bidragande orsak till att man nu skapar ett Hunger Games på riktigt. Egypten, Libanon, Libyen och Tunisien är länder som alla är beroende av ukrainskt spannmål. Bara i Egypten bor 106 miljoner.‎

‎Rysslands anfallskrig i Ukraina förs inte enbart på slagfältet utan med alla verktyg man har för att försöka påverka omvärlden, driva på inflationen och andra hot för att trötta ut Europas och världens stöd för Ukrainas kamp för självständighet. Vi får inte låta Ryssland lyckas med det.‎