I lördags var det 30 år sedan Berlinmurens fall. Murar har inte bara en praktisk betydelse, utan också en stark symbolisk betydelse. Muren blev skiljelinjen mellan det demokratiskt öppna väst och det auktoritära slutna öst i Sovjetunionens skugga.

‍
Det var i Väst-Berlin, en isolerad enklav djupt inne i Östtyskland, som USA:s president John F Kennedy skulle hålla sitt stora tal för frihet och öppenhet två år efter att muren börjat byggas. En av hans efterträdare, Ronald Reagan, skulle två år innan murens fall, i samma stad, uppmana Michail Gorbatjov att riva muren.

‍
Murens fall var en seger för demokrati och öppenhet samt för ett enat Tyskland och Europa. Murens fall ingav hopp och framtidstro för Europa att kunna leva i frihet, i fred och i säkerhet.

Datumet då Berlinmuren föll, 9 november, är dock inte bara ett datum med framtidstro och hopp. Det datumet är också ett av Europas mörkaste datum. Natten mellan 9 och 10 november 1938 skedde kristallnatten där pogromen (en våldsam och blodig förföljelse av folkgrupp) mot judarna i Nazityskland ägde rum. 20 000-30 000 judar arresterades eller fördes till koncentrationsläger.

‍
Samma datum, 9 november, år 1923 är också dagen då Hitler försökte ta makten i Tyskland i den så kallade Ölkällarkuppen. Samma år som Berlinmurens fall, 1989, slogs också demonstrationerna på Himmelska fridens torg i Peking blodigt ner.

‍
Datumet och årtalet innehåller således historiska bevis på både mörker och ljus i mänsklighetens historia.

Men i synnerhet Berlinmurens fall visar på styrkan i tron på ett öppet och fritt demokratiskt samhälle då man utan våld kunde störta en auktoritär regim. Berlinmurens fall blev starten på en ny fas i det europeiska samarbetet. Sex år senare skulle Finland, Sverige och Österrike bli medlemmar av Europeiska Unionen, följt av den stora östutvidgningen knappt tio år senare.

‍
Det här blev en gyllene tid för europeisk integration, säkerhet och demokrati. I vissa forum började man redan hypotetiskt tala om Ryssland någon gång skulle kunna bli EU-medlem.
Det visade sig dock att den eufori som Berlinmurens fall bidragit till inte skulle vara i evighet, och att den också delvis kom att förblinda vår syn på både närområdet och omvärlden, där alla världens länder (ex. Kina) inte ville demokratiseras. Rysslands krig mot Georgien år 2008 blev också ett hårt uppvaknande gällande säkerheten.

‍
I dag är inte mer Rysslandsintegration på agendan. Framförallt verkar Ryssland själva inte heller vara intresserade av det. Sedan år 2008 har EU också blivit mer splittrat, liksom nästan alla västvärldens länder. Se bara på Spanien som i söndags hade sitt fjärde parlamentsval på lika många år. Den transatlantiska länken mellan Europa och USA har också försvagats.

Riksdagen uppmärksammade Berlinmurens fall med ett stort seminarium i fredags. Även om de senaste årens utveckling i Europa, västvärlden och i världen varit bekymmersamma på flera sätt är Berlinmurens fall ändå en händelse som fortsatt inger framtidstro då det visade att ljuset alltid är starkare än mörkret.

‍
Kraften mot det slutna samhället, med stängda gränser och en auktoritär regim utan fritt ord bildades underifrån av vanliga människor, av folket, som ville ha folkstyre och frihet framom diktatur och slutenhet. Berlinmurens fall visar hur stark drivkraften för frihet alltid varit och kommer vara.