Riksdagen kommer imorgon att rösta om Finlands ratificering av EU:s återhämtningsfond. I de flesta europeiska länder har ratificeringen varit ren formalia. Förhandlingarna har redan skett och alla statschefer hade mandat av sina nationella parlament. Därför brukar ratificeringar inte heller i Finland väcka uppmärksamhet. Den här gången är det annorlunda eftersom Samlingspartiet varit så pass otydliga med sin linje.

Då Centern, Samlingspartiet och Sannfinländarna under förra mandatperioden godkände det största räddningspaketet till Grekland under eurokrisen visste alla att Sannfinländarna skulle rösta för paketet. Partiet var med i regeringen. Lika självklart har det varit att de nu skulle motsätta sig eftersom man inte längre är med. Inget förhandlingsresultat om återhämtningsfonden hade varit bra nog eftersom det handlar om symbolpolitik. Partiet har aldrig gjort anspråk på att vara statsbärande med helhetsansvar och en konsekvent linje. Det vet alla i Finland och i Europa.

Att däremot Samlingspartiet, som har en historia av att vara med att ta ansvar, plötsligt skulle vara redo att äventyra Finlands ratificering var något som övriga Europa inte förutspått. Många europeiska kollegor var förra veckan i kontakt med mig och undrade om det på riktigt finns risk att Finland inte skulle godkänna förhandlingsresultatet.

Ett finländskt nej skulle göra att dessa behövde ompröva sin bild om att kunna lita på Finland när det gäller. Helt säkert skulle det finnas en väg att färdigställa återhämtningsfonden utan oss, men beslutet skulle för lång tid försvaga Finlands förhandlingsposition i andra viktiga frågor.

Finland är ett litet exportberoende nordiskt välfärdsland i ett av Europas hörn. Våra världsledande företag, som tryggar hundratusentals privata arbetsplatser, skulle inte kunna verka i Finland utan EU:s inre marknad. Det säljs finländska fartygsmotorer, hissar och pappersmaskiner också i Finland, men den mesta försäljningen går på export. Det är den exporten vi lever på. Därför är det viktigt att vi är med vid de bord där viktiga beslut fattas och har förtroendekapital att påverka. Av den anledningen har Finlands linje varit att höra till EU:s kärna. Då ett stort statsbärande finländskt parti nu skapar osäkerhet kring den linjen höjs ögonbryn på kontinenten.

Att Finland ska vara i Europas kärna är inte samma sak som att svälja allt, tvärtom. På samma sätt som vi är aktivt med får vi inte vara blåögda. Samtidigt är det viktigt att minnas att vi är ett mindre land än Tyskland. Vi har inte lika många röster, men genom att ha ett stort förtroendekapital kan vi ha större inflytande än vår egentliga storlek. Så har också skett i förhandlingarna om återhämtningsfonden. Samlingspartiet har i offentligheten hävdat att Finland varit dåliga förhandlare. Det är dock inte bilden i Berlin, Köpenhamn eller Stockholm. Precis som borgmästare Jan Vapaavuori konstaterar i en intervju i Helsingin Sanomat är det struntprat att tro att Finland skulle uppnått ett bättre förhandlingsresultat bara andra partier lett dem.

Kollegor i Tysklands förbundsdag har sagt till mig hur tacksamma de är för Finlands insats då den aktivt bidrog till att få ner storleken på bidragsdelen i återhämtningsfonden samt förstärkte övervakningen så att medel används på korrekt sätt.

Finland hörde formellt inte till sparsamma fyran, men hade en nära samsyn och var med på möten med länderna. Uppgifter från förhandlingarna har sipprat ut om hur vår statsminister Sanna Marin på skarpen sa till Spaniens premiärminister att det i praktiken inte kommer bli någon återhämtningsfond ifall landet inte är redo att kompromissa på samma sätt som den sparsamma fyran gjort. Det är i mina ögon inte dåligt förhandlat, tvärtom.

Statsministern gör i likhet med hennes företrädare, oavsett parti, alltid sitt allra bästa för att företräda Finlands intressen på kort och lång sikt, samt säkerställa att Europa håller ihop. Därför hoppas jag att alla inser vad som är på spel i morgondagens omröstning. Det är viktigt att inte låta nervositet för kommunalvalet eller dagspolitiska spel förblinda den stora bilden. Jag litar på att tillräckligt många kommer förstå vad som på riktigt har störst betydelse för Finland på sikt.