De senaste veckorna har jag besökt niorna på fasta Åland. Det är på nian man i skolan bland annat lär sig om riksdagens arbete och därför har jag brukat besöka dem varje år.

Besöken gör också att man får en inblick i hur en del av vårt samhälle mår. Skolan är en väldigt viktig del av varje samhälle och varje år imponeras jag över hur duktiga och engagerade våra åländska ungdomar är. Detsamma kan sägas om alla lärare och annan personal som varje dag ser till att den åländska skolan är i världsklass.

Det finns såklart, som alltid, saker som kan utvecklas, problem och utmaningar i vardagen som måste lösas och resurser som alltid kunde vara större, men överlag har vi en helt otroligt fin skola på Åland som vi kan vara väldigt stolta över. Klasstorlekarna är små och trygghetsnivån är hög i jämförelse med många andra platser och förmågan att hitta fungerande lösningar på speciella situationer är stor.

Det är inte bara skolan som är fantastisk på Åland. Det är också barnomsorgen. Som Ålands riksdagsledamot pendlar jag varje vecka mellan Åland och Helsingfors. Som småbarnsförälder i en riksdag som haft babyboom pratar vi såklart ofta med varandra i pauser om hur det går med familjerna samt utbyter erfarenheter.

Då vi ansökte om dagisplats här hemma på Åland för vår dotter var processen smidig och snabb. Framförallt visste vi att hon skulle få plats. Det här är tyvärr långt ifrån en självklarhet på alla orter. I Helsingfors finns föräldrar som i slutet av sin föräldraledighet förtvivlade och gråtande fortfarande inte vet var deras barn ska få dagisplats. Alla får inte heller plats i egen stadsdel utan kan få plats uppemot 20 km därifrån, vilket är ett långt avstånd i en storstadsrusning. Privata alternativ finns, men kan kosta 1500 euro per barn.

Det här är inte bara ett Helsingfors-problem utan ett problem i många storstäder. Då jag förra veckan besökte Dublin för en arbetsresa passade jag på att träffa en gammal kompis från högstadietiden i Kyrkby som nu är bosatt i staden. Hans fru berättade att i princip alla dagisplatser i staden kostade 1500 euro, per barn.

Dublin är en fantastik stad och Irland ett vackert land men har också sådan brist på bostäder att 10 000 invånare tvingas bo på gatan bara i Dublin. På Åland har vi inte samma problem.

Inget samhälle är perfekt. Men på det stora hela så är det åländska samhället inte långt ifrån. Vi har naturligtvis också massor med utmaningar, problem och annat. Det är såklart väldigt viktigt att jobba med att förbättra saker ytterligare och hitta lösningar, men ganska ofta bleknar de ändå om man jämför med många andra platser i världen och till och med i vår närmiljö där trygghet och service inte alltid kan tas lika för givet.

Den här veckan avslutar vi 100 årsfirandet av Ålands självstyrelse. Jag är säker på att självstyrelsen varit en stark bidragande orsak till att vi idag kan bo i ett samhälle som nästan är en lottovinst att få kalla sitt hem.

Vi ska inte vila på lagrarna eller stoppa arbetet med att fortsätta utveckla vårt samhälle och vår självstyrelse. Samhället och självstyrelsen måste alltid hänga med i tiden och utvecklingen. Samtidigt är det viktigt att ibland stanna upp och reflektera kring hur fint samhälle vi har. Det har inte kommit gratis utan via hårt arbete av många generationer. Det kan vi alla vara tacksamma för och vara stolta över då Ålands 100 års firande avslutas och vi siktar framåt.