Thomas Blomqvist har utsetts till ny Ålandsminister efter Anna-Maja Henriksson. På ett lunchmöte som jag hade med henne en dag innan beslutet motiverade hon varför hon bedömde att bytet måste ske.

Det har varit en intensiv vår och intensiva år där det varit svårt för många att få tiden att räcka till då man behövt bekämpa effekterna av en global pandemi och nu krig i Europa. Som partiledare för ett regeringsparti koordinerar man regeringens politik med statsministern och är dessutom medlem av presidentens utrikes- och säkerhetspolitiska ministerutskott. Rysslands anfallskrig i Ukraina har gjort det arbetet extra slitsamt. Då jag träffar Anna-Maja varje vecka och har sett den nästan omänskliga arbetsbördan, är det inte svårt att ha respekt för hennes beslut.

Samtidigt är ett byte på Ålandsminister-posten självfallet alltid ett avbräck. Anna-Maja har varit det i sammanlagt över sju år. Hon tillsatte Halonen-kommittén och det är få som har lika stor kunskap i den komplicerade och breda processen. Å andra sidan är det viktigaste att Thomas Blomqvist kommer att ha mer tid. Frågorna är komplicerade och förhandlingarna ska fortsätta. Dygnet har bara 24 timmar och kunskapen är inte avgörande om tiden inte räcker till. Då är bytet till Thomas bra samt att statssekreterare Mikaela Nylander fortsätter med frågorna.

Thomas var på Åland i andra ärenden så sent som i början av denna månad. Som fjärde periodens riksdagsledamot har han god kunskap om Åland och hans startsträcka som ansvarig Ålandsminister blir kort. Det är viktigt och bra.

För det är viktigt att ännu fortsätta arbetet med självstyrelselagen och förhandlingarna mellan landskapsregeringen och justitieministeriet. För om man inte kommer i mål nu måste arbetet fortsätta oavsett nästa mandatperiod.

Det står dock klart att det kommer vara extremt utmanande att komma i mål med alla delar under denna mandatperiod. Tiden kommer inte att räcka till då vissa komplicerade frågor kommer att behöva mer tid för att utredas och få lösningar i en arbetsgrupp som behöver få tänka fördomsfritt i nya banor.

Det finns möjlighet att frikoppla de delar där man redan nu är överens och där det sker framsteg och utveckling gentemot befintlig självstyrelselag på samma sätt som gjordes under förra mandatperioden med det ekonomiska systemet. Ett minimum borde vara att åtminstone lösa de frågor som social- och hälsovårdsreformen skapar oklarheter om. Det är mycket viktigt att de frågorna regleras i självstyrelselagen, vilket också riksdagens grundlagsutskott enhälligt sagt.

Vid sidan av det skulle det vara viktigt att tillsätta arbetsgruppen på hög nivå på det sättet som också landskapsregeringen föreslagit. Vissa juridiska frågor är mycket komplicerade och svåra att komma vidare med. En väg framåt är en gemensam arbetsgrupp. Vi såg att en sådan under ledning av nuvarande EU-domare Niilo Jääskinen gjorde betydande framsteg under ett tidigare skede av processen.

Namn som från rikets sida kunde engageras i ett sådant arbete, om de är till förfogande, kunde vara någon eller några av exempelvis tidigare EU-domare Allan Rosas, HD-presidenten Timo Esko, Ålandsföredragande vid JM Sten Palmgren, HD-medlemmen Gustav Bygglin eller professor emeritus Olli Mäenpää. Sen behövs så klart också åländska namn. Det är ändå klart att en sådan arbetsgrupp högst sannolikt kommer behöva tid över nästa val både i riket och på Åland för att hinna få klart ett sådant arbete.

Men det är viktigt att minnas att det man förlorar i tid så vinner man ofta i kvalitet. Det är viktigt att lagen blir högkvalitativ då den ska vara stommen för den åländska självstyrelsen under många år framöver. Därför är kvaliteten helt avgörande och något man aldrig får tumma på. Jag ser fram emot att få fortsätta mitt täta samarbete med Thomas Blomqvist nu också i dessa frågor.