Vintern byttes i år till vår i expressfart. Hanteringen av coronapandemin har fullständigt dominerat arbetet i riksdagen hittills i år, i likhet med samhället i övrigt. En månad innan påsk beslöt talmanskonferensen i riksdagen att allt annat än coronarelaterat måste läggas på hyllan den närmaste tiden för att säkerställa att kapaciteten räcker till. Det finns inget riksdagsutskott där det har varit lika påtagligt som i grundlagsutskottet där alla begränsningar och restriktioner som regeringen föreslagit måste behandlas.

Arbetet i utskottet sker nuförtiden i riksdagens reserv plenisal 30 meter under jorden. Där är det lättare att hålla långa fysiska avstånd än i utskottets normala mötesrum i fjärde våningen med utsikt över Mannerheimvägen och centrum. Den fönsterlösa miljön där man inte ser om det är dag eller natt tillsammans med den stora mängd lagförslag som rullat in har gjort att det har känts som man befinner sig på ett tunnelbanetåg i expressfart. Då man stannat vid en station, som kan symbolisera ett lagförslag med stora problemställningar, ser man redan ljuset av följande station och nästa problem lite längre fram. Dit fortsätter man genast då en problemställning lösts. Sträckan på tunnelbanelinjen sträcker sig i oändlighet utan slut i sikte. Det går inte att stiga av, utan det är bara att hugga i lagförslagen i den takt de kommer. Det har varit påfrestande för många. Därför har den här påsken känts extra behövlig och gjort att man återfått perspektiven som de senaste veckorna enbart sträckt sig från hand till mun. Precis lika välbehövlig har pausen naturligtvis varit för hela regeringen där trycket varit så hårt på vissa att de behövts sjukskrivas på grund av hög arbetsbelastning.

Påsken har inte enbart betytt ett par dagars paus. För samtidigt har antalet nya bekräftade coronafall också börjat minska i hela Finland. Minskningen har, enligt vissa sakkunniga, till och med varit överraskande snabb. Det är mycket glädjande och det gör också att en del stress kan tas bort även om läget fortsatt är osäkert och vi därför måste orka hålla ut. Innan påsken hade regeringen kniven på strupen att presentera nya åtgärder för att stävja smittospridningen. Hälsomyndigheterna varnade för en katastrof likt den i Estland i värsta fall om man inte skulle införa nya kraftiga begränsningar. Den prognosen visade sig som tur är vara felaktig, även om scenariot så klart ändå kan infria sig om vi inte lyckas hålla i det. I Sverige stiger fallen tyvärr snabbt igen. Det finns ändå inget som säger att vi inte skulle lyckas hålla i det om vi fortsätter ta kollektivt ansvar som hittills.

Tempot har de senaste månaderna varit mycket högt. Många är trötta och tålamodet tryter för människor. Det är då viktigt att minnas att alla hela tiden försöker göra sitt bästa även om olika personer ser saker ur sina olika perspektiv. Naturliga pauser som påsken behövs dock för att man inte ska bli fartblind och fatta förhastade beslut.

Ingen har en kristallkula om hur saker kommer utvecklas. Det minskade antalet nya smittofall i Finland ger ändå nu lite andrum och hopp tillsammans med att många fått samla kraft under helgen. Det behövdes alldeles särskilt efter att lagförslaget om begränsningar i rörelsefriheten, där regeringen hade investerat massor med politisk prestige, i praktiken stupade i grundlagsutskottet dagen innan påsk. Det känns dock redan som en lång tid sedan. Nu tar vi nya tag framåt. Då vaccinleveranserna också kommer öka börjar ljuset i tunneln synas allt starkare.