Rysslands anfallskrig i Ukraina har snart pågått i ett halvt år. Många militära bedömare trodde innan krigsutbrottet att Ukraina bara skulle kunna stå emot en månad mot den ryska armén. Putin själv trodde att ”specialoperationen” bara skulle ta några dagar. Ukrainas motstånd och försvarsvilja har varit kraftigare än någon hade väntat sig i kombination med livsviktig vapenhjälp och en enad reaktion från väst samtidigt som den ryska förmågan inte motsvarat de flesta bedömningar.

Ryssland är nu fast i den ukrainska svartjorden och det har skapat utrymme för Finland och Sverige att ansöka om medlemskap i NATO med mindre risk för ryska motreaktioner. Ryssland har tidigare hotat med konsekvenser ifall vi skulle söka om medlemskap även om det är viktigt att understryka att ansökningarna inte är emot Ryssland, utan enbart för att stärka Finlands och Sveriges säkerhet.

För en månad sedan avslutades Finlands och Sveriges anslutningsförhandlingar efter att NATO-toppmötet i Madrid bjudit in oss som medlemmar i försvarsalliansen. Redan samma dag ratificerade de första länderna anslutningen, Danmark och Kanada, tätt följt av Norge därpå följande dag. På två veckor hade hälften av NATOs 30 medlemmar ratificerat Finland och Sveriges anslutning trots att det är semestertider. Nu efter ytterligare två veckor är antalet 23 av 30 då Italien, Frankrike och USA senast ratificerat medlemskapet.

USAs ratificering har gått extremt snabbt. Historiskt sett har vissa länder kunnat få vänta ett år på den amerikanska senaten. Natten till torsdagen röstade senaten om saken och godkände ärendet med rösterna 95-1. I USA är det få saker som förenar demokrater och republikaner, men detta gjorde det. Som republikanernas ledare i senaten Mitch McConnell sa:"Finland och Sverige kommer göra NATO starkare och USA säkrare." Om någon senator försöker hitta något försvarbart argument för att rösta nej så önskar jag dem lycka till med det. Det här är en ”slam dunk” för nationell säkerhet som förtjänar enhälligt stöd över partigränserna”. McConnell hade dessutom, innan omröstningen, ringt upp president Sauli Niinistö.

Det är alldeles uppenbart att detta inte är något dussinärende utan att många senatorer på riktigt har känt mycket djupt i frågan. McConell besökte Finland tidigare i somras och många andra senatorer har varit på besök och träffat presidenten i Gullranda eller på Talludden i Helsingfors. I veckan kommer senator Tom Cotton till Helsingfors och jag kommer vara med och träffa honom i riksdagen då.

Det starka stödet i USA över partigränserna är en viktig signal. Den är så stark och tydlig att oavsett vem som kommer vara president efter nästa presidentval inte kommer kunna rubba på linjen oavsett om den skulle vilja det.

Det är också fint att den italienska ratificeringen är överstökad eftersom det är ett stökigt politiskt läge i landet. En regional politiker i Trieste hade också vädjat att inte godkänna ratificeringen på grund av att Wärtsilä avvecklar sin motortillverkning på orten för att centralisera den till Vasa i Österbotten. Det är fel att koppla frågor på så sätt och det tyckte också italienska parlamentet som nu godkänt ratificeringen. Det gör att enbart sju länder kvarstår. Risken finns dock att det inte kommer gå fort med åtminstone ett av de länderna, Turkiet. Men USAs starka ratificering var också viktigt för den saken och jag är övertygad om att det kommer lösas.

‍