De senaste tre veckorna har den dominerande politiska frågan i Finland varit tillståndet för kraft-och energibolaget Fortum. Fortum är ett av Finlands största företag. Det är noterat på Helsingforsbörsen och finns i många finländska och åländska småsparares portföljer. Finska staten äger dock 51 % av bolaget.

‎Fortum har de senaste åren genomgått en betydande förändring. Man har sålt bort mycket av elnäten för att i stället fokusera på energiproduktion som skulle ge en högre avkastning. En betydande del av pengarna man fick av försäljningarna av elnäten i Finland och Sverige investerade man i det tyska energibolaget Uniper, som också är Tysklands största importör av gas. Gas är en betydande del av den tyska energimixen och används både som billigt bränsle för industrin samt som uppvärmning. En betydande andel gas har kommit från Ryssland.‎

Fortum köpte in sig i Uniper år 2017, alltså under förra regeringsperioden. Riksdagen hade inget med köpet att göra, men det debatterades också i riksdagen. En hel del kritik kom mot köpet, med goda skäl. Uniper hade en del verksamhet som passade perfekt ihop med Fortums. Fortum är Finlands ledande producent av kärnkraft och Uniper äger kärn- och vattenkraft i Sverige samt vattenkraft i Tyskland.

‍

Kärnkraftskunnandet skulle användas i Sverige medan vattenkraft sällan är till salu och genom att gå in i Uniper fick man del av det. Kritiken riktades dock mot Unipers övriga delar, den stora andelen kolkraft samt att man var en av huvudägarna till Nord Stream-gasröret från Ryssland till Tyskland samt hade annan verksamhet i Ryssland. Ingen kritik riktades dock mot affärsverksamheten om att importera rysk gas till Tyskland. Ingen såg tydligen den saken på allvar som en risk, men det visade sig vara den allra mest riskabla biten som nu blivit en mycket dyrköpt läxa. ‍

‍

Uniper importerar nämligen billig rysk gas med långtidskontrakt. Man säljer gasen vidare lika billigt med långtidskontrakt och tar lite vinst emellan. Problemet uppkom då Ryssland strypte gasleveranserna. För att kunna uppfylla sina kontrakt behövde Uniper köpa gas på den fria marknaden för ett nästan tio gånger högre pris. Tysklands lagstiftning gav dock ingen möjlighet för Uniper att själva höja priserna till sina kunder vilket lett till enorma förluster på uppskattningsvis flera tiotalsmiljoner euro, per dag, för bolaget.

I fredags enades Fortum, Uniper och tyska staten om en lösning. Finska staten har också varit mycket aktivt med i förhandlingarna. Kompromissen innebär att tyska staten går in som ägare i Uniper med 30 %. Under vissa villkor kan tyska staten indirekt skjuta till maximalt knappt 15 miljarder euro. Det kan under vissa förutsättningar bli ännu mer. Från och med 1 oktober får Uniper dessutom rätt att föra över 90 % av de ökade inköpskostnaderna för gasen på slutkunderna. Det gör att Uniper räddas från konkurs och att Fortum (och indirekt finska staten) inte behöver skjuta till mer pengar. Fortum behåller sin position som majoritetsägare (en position som kostat 6,5 miljarder euro att skaffa) och de extra pengar, åtta miljarder euro, man lånat ut till Uniper i vintras är inte förlorade.

Kostnaden för Fortum blir ändå mycket hög då ägarandelen minskar, miljardlånen man gett till Uniper får betalas tillbaka först då lånen till tyska staten är tillbakabetalade, samt att man inte får lyfta dividender under den tiden, det sista villkoret är så klart rimligt och lättförståeligt under omständigheterna.

‎Förhandlingarna har inte varit enkla och de lämnar sannolikt en bitter eftersmak i munnen för flera. Det var viktigt att man hittade en överenskommelse snabbt, men utan tvekan har hela denna historia tärt på förtroendet mellan många parter, också mellan Tyskland och Finland, vilket inte är bra och vilket tyvärr är i Putins intresse.‎

Tysklands näringsminister sa i offentligheten att Finland och Fortum borde betala mer för att rädda Uniper eftersom Fortum är en så stark ägare. Det är svårt att förstå den linjen eftersom Unipers problem inte hade kunde lösas med enbart mer pengar. Om priset på gas nästan tiofaldigats är det omöjligt att sälja den tillsamma pris som den billiga ryska utan att tyska slutkunderna skulle betala mer för den. Det har inget med ägaren att göra. Finska staten eller Fortum kan såklart inte subventionera gasen till Tyskland och det skulle ingen tysk ägare förutom tyska staten kunnat göra heller.

Det är också svårt att förstå den framförallt sannfinländska kritiken mot regeringen. Det var inte under nuvarande regeringsperiod som Fortum gick in i Uniper. Nuvarande regering har bara fullföljt det beslutet. Fortum är också ett börsbolag som inte styrs av regeringen.

Med tanke på hur mycket ännu sämre alternativ som omnämnts i spekulationerna, än den överenskommelse som nu gjorts, är det svårt att se att något realistiskt bättre resultat i förhandlingarna hade kunnat uppnås av någon annan. Att överenskommelsen till och med inkluderar detaljerade villkor för vad Fortum och Uniper ska göra i en separat rättsprocess mot Holland ger också bilden av hård tysk intressepolitik i bakgrunden.

För egen del hade jag inte velat ha någon annan än nuvarande ägarstyrningsminister Tytti Tuppurainen att ansvara för frågan från Finlands regering. Tytti är inte bara extremt kompetent utan är också den politiker i Finland med de i särklass bästa bilaterala kontakterna till Tyskland och den tyska regeringen. Hon talar flytande tyska och i detta extremt svåra läge har det känts tryggt att ha henne på den posten. Den har inte varit rolig att inneha.

Det är alltid lätt att vara efterklok också gentemot förra regeringen. Hade inte detta hänt hade få varit missnöjda. Denna dyra historia kan ändå inte enbart sättas på geopolitikens konto. Det finns därför skäl att diskutera statens ägarstyrning och framförallt den indirekta risktagningen, som helt tydligt inte hade identifierats tillräckligt då Fortum gick in i Uniper. Det betalar man nu dyrt för.

‍