Veckorna innan jul steg spotpriset på el kraftigt i både Finland och Sverige. Flera faktorer sammanföll. Den kalla temperaturen ökade konsumtionen, medan det lugna vädret minskade produktionen från vindkraft. Uppe i norr minskade vattenkraften eftersom man behövde låta isen lägga sig på dammarna i älvarna. Inte heller kärnkraften fanns där som vanligt då den evighetslånga väntan på Olkiluoto 3 (på bilden som är tagen under ett studiebesök där i juli 2018) fortsatte samtidigt som svenska kärnkraftverk hade driftsstopp i både Oskarshamn och Ringhals.

En vanlig vinter hade Finland importerat el av Ryssland som motsvarat två nuvarande finska kärnreaktorer, och som varit normalläge varje vinter. Denna ryska export av el är avslutad och bortfallet av övrig rysk energi till Europa gör att elmarknaden är tajt då efterfrågan vissa tidpunkter överstiger produktionen. Den ryska energin finns inte heller längre som reserv. När efterfrågan överstiger utbudet skjuter elpriset i höjden, som vi såg före jul då priset dagen efter luciadagen var mer än 10 gånger (!) så högt som exempelvis annandag jul två veckor senare då mildare väder, blåst, ökad vatten- och kärnkraft pressat ner priset genom att utbudet av el ökat samtidigt som julledigheten och det mildare vädret gjort att efterfrågan minskat.

I takt med att spotpriset steg runt Lucia steg också temperaturen i den politiska debatten. I samband med budgetbehandlingen släppte socialdemokraterna en politisk bomb bland regeringspartierna då man i riksdagsdebatten, utan att ha meddelat det åt regeringspartierna på förhand, sa att man vill införa ett pristak på el. Sannfinländarna och Samlingspartiet hade redan föreslagit samma sak även om många höjt på ögonbrynen att just Samlingspartiet gjort det då det inte är i linje med partiets traditionella politik.

Ett pristak är ett enkelt svar på en svår fråga. Det kan låta bra, men skapar i sin tur fler nya problem som måste hanteras. Framförallt löser det inte huvudproblemet. Ett pristak höjer varken utbudet eller minskar efterfrågan. Tvärtom finns det en risk att ett lågt pristak skulle öka konsumtionen samtidigt som produktionen är begränsad. Det skulle kunna bli en ödesdiger konsekvens. För i själva verket är det bland annat en lägre konsumtion som gjort att vi klarat oss så här långt. Den samlade effekten av att spara el som alla ålänningar och finländare gjort har mer än motsvarat effekten av ett befintligt kärnkraftverk. Utan det hade vissa toppar ökat risken för strömavbrott. Det är viktigt att nu inte göra åtgärder som riskerar öka konsumtionen då utbudet är så begränsat.

Ett pristak kan i värsta fall också minska utbudet. Om priset är högt och pristaket träder till riskerar kraftproduktion falla bort om taket är för lågt för att det ska vara ekonomiskt försvarbart att driva reservkraft. Eftersom Finland inte heller är självförsörjande av el riskerar el från andra länder att i stället söka sig till länder där priset är högre. I en sådan situation skulle vi inte klara av att hålla lamporna på. Nu är dock tanken att producenterna ska kompenseras för mellanskillnaden, men den kompensationen skulle då betalas ur statens ficka med mer upplåning som följd och som i framtiden då kommer behöva kompenseras med nedskärningar i någon annan service eftersom inga pengar nu finns på hög.

Av den anledningen finns ett annat förslag, en temporär skatt på producenter som uppfattas göra oskäliga vinster. En sådan skatt är motiverad om den är rätt utformad, som i exempelvis Sverige. Men också här finns risker att om man tar ut för mycket eller utformar den fel, som i det förslag som varit ute på remiss, så riskerar man i stället förvärra situationen för mindre elbolag som i värsta fall kan behöva höja priserna.

Fel utformat skapar man en mindre förmåga att investera i mer förnybar elproduktion som ju på sikt är enda sättet för oss att komma ur de problem vi har idag. En kortsiktig lösning kan då alltså skapa ett större långsiktigt problem. Av den anledningen är det mycket viktigt att riksdagens utskott noggrant granskar det lagförslag som väntas komma till riksdagen senare denna vecka. Även om betydande förbättringar har gjorts i det förslag som varit på remiss återstår många frågetecken.

Det är viktigt att hjälpa de hushåll och företag som drabbas oskäligt hårt av höjda priser och kostnader. Alla hushåll måste klara sig. Man måste därför säkerställa att dessa får hjälp med rätt utformade stöd utan att de blir så generella som i vissa europeiska länder där de spär på inflationen ytterligare och ökar lånekostnaderna för både hushåll och stater då ECB behöver höja räntan ytterligare.

Det är också viktigt att inte ta bort incitament om att spara på el eller förmågan att investera i ökad kapacitet av elproduktion samt energisparande teknik. För det är det enda som kan ta oss ur nuvarande kris. Vi förlänger bara plågan och kostnaden om vi nu inte gör rätt beslut.

Då den ryska energin fallit bort har kostnaden för vår energi ökat. Det är tyvärr inte en kostnad man kommer undan. Man kan omfördela den och genom stöd se till att staten tar en större del av kostnaden, men det är i sig bara ett nollsummespel då någon ändå måste stå för det högre priset.

Grundproblemet är fortsatt att för hög efterfrågan möter för lågt utbud. Det är det vi måste fokusera på att åtgärda strukturellt så snabbt som möjligt samtidigt som vi hjälper alla att klara av de omedelbara chockerna. Här borde en utvidgad utformning av elstöd och elavdrag kunna ha samma effekt som ett pristak, men utan lika stora negativa sidoeffekter.