Det var inte oväntat att Finlands och Sveriges förhandlingar med Turkiet skulle få ett genombrott i samband med NATO-toppmötet i Madrid. Det var inte heller oväntat att nya problem skulle dyka upp längs vägen. Det var ändå överraskande att det skedde så snabbt, redan på samma toppmöte.

‍

Toppmötets största händelse var att Finland och Sverige formellt bjöds in som medlemmar till alliansen. Att det inte skett tidigare har att göra med att Turkiet gjort motstånd. Turkiet släppte på motståndet i början av toppmötet och det gör att Finland och Sverige nu kan passera steg ett i processen. Förhandlingarna med NATO kan nu genomföras, och de förväntas för Finlands del kunna gå snabbt, på kanske bara en dag, och anslutningsprotokollet kan uppgöras. Sedan kan den formella ratificeringsprocessen komma igång hos NATOs befintliga 30 medlemsländer.

‍

Det var gällande ratificeringen som Turkiets president Erdoğan på nytt, i slutet av toppmötet, varnade att Turkiet kanske inte godkänner Finland och Sverige. Det är ändå viktigt att se att man inte är tillbaka på samma ruta igen. Anslutningsprocessen till NATO är lång, tar tid och har tre betydande steg. Att Turkiet nu förnyar sina hot betyder inte att man är tillbaka på första steget, det är man nu fortsatt förbi.

‍

Däremot behövs Turkiet och alla andra länder för kommande steg och där finns återigen en möjlighet för länder att bromsa eller att säga nej. Enbart Turkiet har hotat med det. Det är ändå viktigt att nu bara fortsätta hålla huvudet kallt och göra färdigt alla saker som kan göras färdigt tack vare de framsteg som gjordes i Madrid och som gör att vi nu kommer vidare även om vi inte är i mål.

Hur ska man då se på Turkiets och Erdoğans förnyade hot? ‎ Det är viktigt att ta Turkiets frågor på allvar. Det har Finland och Sverige gjort. Samtidigt har Finland och Sverige understrukit att man är rättsstater och kommer fortsätta vara det. Finland och Sverige har anti-terror lagar som motsvarar de som befintliga NATO-medlemmar redan har. Finland ser allvarligt på terrorism. Finland har också historiskt haft problemfria bilaterala förbindelser till Turkiet.‎

Det är därför svårt att inte fortsätta se det som att problemen fortsättningsvis handlar om mer än bara Finland och Sverige. USAs president lovade i Madrid verka för att amerikanska kongressen ska sälja jaktplan till landet, något Turkiet länge velat. Det beskedet påverkade atmosfären i förhandlingarna med Finland och Sverige på ett positivt sätt. Erdoğan har också stora inrikespolitiska problem med hyperinflation på 70 % och svårt läge i opinionsmätningarna, vilket kan göra att man försöker flytta fokus på andra frågor.

För Finlands och Sveriges del gäller det att behålla samma lugn som hittills och förstå att det inte är omöjligt att det dröjer över det turkiska valet sommaren 2023 innan allt är klart. Det kan också gå fortare och vi ska hoppas på det. Men vi kan enbart lösa de turkiska problem som vi själva kan påverka.

Det viktigaste är att NATO-toppmötet kunde användas för att komma vidare. Det var en stor framgång som visar att det diplomatiska arbetet burit frukt. Republikens president Sauli Niinistö har på ett tålmodigt, systematiskt, lugnt och övertygande sätt hållit i arbetet. Det har varit ytterst imponerande att se.

NATOs generalsekreterare Jens Stoltenberg har också varit ytterst central och mycket skicklig i sitt balanserade. Utrikesförvaltningen med Pekka Haavisto och många diplomater har också gjort ett oerhört arbete, som alltid. Listan kan göras längre. Det är viktigt att veta att det inte finns något mer som kunde göras som inte redan har gjorts. De turkiska problemen kan ta tid, men kommer att lösa sig.

‍