Mats
2019

Analys och bakgrund: Valet av EU:s nästa ledare klart

Igår utsåg EU:s statschefer de nya ledarna för EU institutionerna. Statscheferna försökte fatta beslut om det vid midsommartoppmötet (toppmötet som alltid brukar hållas på midsommarafton) men behövde träffas ytterligare två gånger. Först i söndags för ett möte som höll på tills på måndag morgon, sen träffades man igår igen och lyckades då slutligen komma till beslut efter många dragkamper.

 

Att utse dessa ledare är ingen enkel process eftersom det finns en mängd variabler att ta i beaktande. För det första är antalet intresserade betydligt fler än antalet platser. Det fanns en uppsjö av kandidater till samtliga jobb. För det andra ska de pan-europeiska politiska grupperna (ex. Konservativa Europeiska Folkpartiet EPP, Socialdemokratiska S&D samt mittenliberala ”Förnya Europa ALDE”) få säga sitt. För det tredje har varje medlemsland egna intressen, och också interna spänningar (därför det absurda att Tyskland och Merkel igår la ner sin röst då hennes egen minister från samma parti i sitt eget land skulle väljas, eftersom hennes regeringspartner SPD inte tyckte om förslaget).

 

För det fjärde handlar det också om människor och då handlar det om personkemi, personlig historia och också prestige. Det var till exempel en anledning till centrala Östeuropas starka motstånd mot Hollands Frans Timmermans som ny kommissionsordförande, eftersom Timmermans som nuvarande vice ordförande för EU-kommissionen tagit en stark ställning gentemot Polen och Ungerns tummande på rättsstaten. Därför var han ett rött skynke för de länderna som uppenbarligen var omöjligt att komma runt.

 

EU-kommissionens nya ordförande – Ursula von der Leyen

 

Till EU-kommissionens nya ordförande valdes Ursula von der Leyen, Tysklands nuvarande försvarsminister. Hennes utnämning behöver ännu bekräftas av EU-paralamentet. Hon är tysk riksdagsledamot och har varit minister i den tyska regeringen sedan år 2005, alltså i 14 år. På så vis är hon en av förbundskansler Angela Merkels närmaste. Hon är 60 år gammal, uppvuxen i Bryssel då hennes pappa var EU-diplomat, men har rötterna i nedre Saxen i nordvästra Tyskland.

 

För många kommer hon att vara ett helt oskrivet blad. Det finns både fördelar och nackdelar med det, och om hon är rätt person för jobbet beror säkert på vilken typs kommission man vill ha.

 

Vill man ha en ledare för ett kollegium eller en galjonsfigur. Jag har alltid tyckt att det första är att föredra och har inte varit imponerad av nuvarande kommissionsordförande Jean-Claude Juncker som, enligt mig, ibland gjort mer skada än nytta för EU eftersom han haft en arrogant stil och det ofta känts som han satt mer fokus på sina tweets än att uppföra sig på ett förtroendegivande sätt (bland annat då han flera gånger ser ut att ha uppträtt berusat).

 

Det sägs att Ursula von der Leyen kommer utse Danmarks Margarete Vestager och Hollands Frans Timmermans till vice-ordförande i kommissionen. De har redan varit kommissionärer en period och i ett sådant fall kommer kommissionen få en mycket stark ledartrio.

 

Enligt mig är EU-kommissionen framförallt viktig för de små medlemsländerna i EU. Kommissionen ska vara ”Guardian of the Treaty”, alltså försvararen av det man har kommit överens om och inte ge efter för de stora medlemsländerna så att de mindre kan köras över. EU-kommissionen är ofta det organ i EU som får mest kritik, men EU-kommissionen är samtidigt mycket central och viktig för länder som Finland och Sverige (länder som aldrig någonsin fått någon EU toppost, inte heller nu).

På basis av beskrivningen av Ursula von der Leyen, verkar hon kunna passa in i den beskrivningen, även om det också finns mycket kritik mot henne i Tyskland gällande skandaler på försvarsministeriet. Därför är många i Tyskland också mycket överraskade över hur hennes namn dykt upp och fått bekräftelse av statscheferna. Om hon blir utnämnd blir det intressant att följa henne. Hon blir den första tysken på posten på 50 år. The Jury is out!

Alla förhandsfavoriterna kom på skam

 

Ursula van der Leyen har inte förekommit i förhandsspekulationerna där namn som tyska europaparlamentarikern och EPP spetskandidaten Mannfred Weber, EU-kommissionens vice ordförande och S&D spetskandidaten, holländaren Frans Timmermans och EU-kommissionären och liberalernas toppkandidat, danska Margarete Vestager funnits.

 

Den förra bulgariska EU-kommissionären Kristalina Georgieva och den förra franska EU-kommissionären och nuvarande Brexit förhandlaren Michel Barnier har också förekommit i spekulationerna, liksom Irlands statsminister Leo Varadkar. Ännu fler namn har förekommit. Ingen av dessa blev det alltså.

 

Europeiska Centralbankens nya chef – Christine Lagarde

 

Till ny ordförande för Europeiska centralbanken valdes fransyskan Christine Lagarde som för tillfället är internationella valutafondens chef. Hon har tidigare varit Frankrikes finansminister och haft fler ministerpositioner i Frankrike. Hon efterträder Mario Draghi och blir den fjärde ordföranden på posten och den andra fransmannen där. Hon är 63 år gammal.

 

Lagarde är jurist och har ingen ekonomisk utbildning eller erfarenhet från centralbank, vilket hennes företrädare haft. Det här gör att vissa säkert kommer kritisera utnämningen. Å andra sidan har hon en enorm erfarenhet och ett stort nätverk. Hon är den mest kända ordförande som centralbanken fått och kunnat få. Hon är mycket respekterad, även om vissa av hennes kritiker kommer tycka att hon är allt för känd och glamorös för att vara ECB-chef.

 

Det är i det här hänseendet viktigt att minns att också varken Erkki Liikanen eller Olli Rehn (som också varit kandidater till jobbet) hade centralbankserfarenhet då de utsågs till chefer för Finlands bank. Som finländarna är det så klart tråkigt att inte Liikanen eller Rehn blev ny ECB-chef, då det skulle vara på tiden att Finland också någon gång skulle få en toppost och nu hade två mycket kvalificerade kandidater.

 

Inte heller gällande ECB hade förhandsspekulationerna rätt

 

Det har funnits flera franska kandidater till posten, men Lagarde var inte favoriten. Francois Villeroy de Galhau, nuvarande chefen för Frankrikes centralbank samt Benoit Coeure, medlem av ECB-styrelsen har länge hört till favoriterna liksom Olli Rehn och Erkki Liikanen samt tyska centralbankschefen Jens Weidmann. Lagarde har förkommit i diskussionerna, men inte som centralt namn.

 

De övriga topposterna – Belgiens Charles Michel och Spaniens Josep Borrell

 

Belgiens statsminister Charles Michel blir europeiska rådets ordförande efter Polens Donald Tusk medan Spaniens utrikesminister och tidigare talmannen i Europaparlamentet Josep Borrell blir EU:s höga utrikesrepresentant.

 

Charles Michel är från de vallonska liberalerna MR och mycket känd inom europeiska liberalerna. Han är son till tidigare belgiska EU-kommissionären och Europaparlamentarikern Louis Michel. För att beskriva hur liten världen är så har min fru Noora gått samma kurser och tagit examen samtidigt som Charles Michels fru Amélie från Bryssels franska universitet ULB. It’s a small world!

 

Charles Michel är 43 år gammal.

 

Josep Borrell är från norra Katalonien och har haft en lång karriär. Han är 72 år gammal.

 

Glastaken krossades äntligen!

 

Att EU-kommissionens ordförande och ECB:s ordförande nu blir kvinnor är mycket glädjande. Det finns inga tvivel om att de uppfyller de formella kompetens- och erfarenhetskraven. De blir de första kvinnorna på dessa två poster. EU:s toppjobb blir nu jämställt fördelade, vilket är på tiden, och en seger för jämställdheten.

 

Spetskandidatsystemet avskaffades de facto – ett system dock okänt för de flesta

 

Förra gången valdes Luxemburgs tidigare statsminister Jean-Claude Juncker till EU-kommissionens ordförande eftersom han varit spetskandidat för den partigruppering som då blev störst i EU-valet, EPP. Denna gång var det Mannfred Weber som var spetskandidat för konservativa EPP, som också denna gång blev störst i valet (om än betydligt mindre än tidigare).

 

Weber hade dock, till skillnad från Juncker, ingen erfarenhet från att vara minister utan har byggt sin politiska karriär nästan enbart i Bryssel. En av avsikterna med spetskandidatsystemet var att göra valet av kommissionsordförande mer demokratiskt.

 

För mig har systemet dock inte varit mer demokratiskt då det inte automatiskt blir mer demokratiskt om de politiska grupperingarna utser spetskandidater än om statscheferna tar hand om processen eftersom en klar majoritet av väljarna ändå inte kommer kunna rösta på dessa kandidater direkt, och de ofta är rätt okända utanför sina hemländer.

 

I EU-valet väljer man de politiker som ska företräda en i Europaparlamentet, inte EU-kommissionsordförande.

 

I EU-valet var det nog inte många som tänkte till vem av spetskandidaterna ens röst i förlängningen skulle gå till. För en stor majoritet av väljarna var hela systemet okänt och även om det var känt så borde det ändå inte vara en anledning nog att överväga att ändra sitt röstbeteende eftersom det i EU-valet är viktigast att utse de företrädare man tror att bäst företräder en i Europaparlamentet, inte vem som eventuell har en liten chans att bli kommissionens nästa ordförande.

 

Därför är blir detta sannolikt spiken i kistan för spetskandidatsystemet, vilket inte är något att sörja. Framförallt eftersom det, enligt mig, haft en oönskad bieffekt. Jag upplever nämligen att systemet bidragit till att (parti)politisera EU-kommissionen.

 

EU-kommission har under Junckers ledning varit den mest politiserade EU-kommissionen. Inte heller förvaltningen har gått fri eftersom man utsett hans politiska kabinettschef till EU-kommissionens generalsekreterare. Lite på samma sätt som om statsministern skulle utse sin högra hand till finansministeriets kanslichef. Det här har inte varit en bra utveckling eftersom det delvis i praktiken ändrar EU-kommissions roll.

 

Jag förstår att federalister vill att EU-kommissionen ska ta den riktning den tagit. Men för oss som inte är federalister är den riktningen inte problemfri.

 

De gamla (och stora) EU-länderna tog allt

 

EU:s topposter fördelades på Belgien, Frankrike, Spanien och Tyskland. Av dessa är Belgien, Frankrike och Tyskland grundade medlemmar av EU. Spanien anslöts 1986, nio år före Finland, Sverige och Österrike samt 18 år innan den stora utvidgningen 2004 då tio länder togs in.

 

Då också Europaparlamentet på onsdag eftermiddag valde en italienare, David Sassoli, till parlamentets talman är också han från ett av sex länder som är grundade medlemmar av EU. Så de sex grundande EU-medlemmarna får alltså fyra av de fem posterna, något som inte kan anses rimligt.

 

Inget ont om något av dessa personer, tvärtom, men det hade varit dags med någon från Norden. Därför är det verkligt synd att goda kandidater som Danmarks Margarete Vestager, Finlands Erkki Liikanen och Olli Rehn inte räckte hela vägen fram denna gång. Margarete Vestager hade varit en alldeles utmärkt ordförande för EU-kommissionen, även om det så klart hade påverkat hela pusslet och gjort att någon annan, eller något annat land, då inte fått det man upplevde att man kunde göra anspråk på.

Men det kommer fler chanser. Dessutom ska man inte underskatta utmaningarna att få dessa toppositioner, som jag inledde med. Det är många stjärnor som ska stå rätt för att komma på fråga. Sist och slutligen kan lotten falla på någon som inte alls varit med i spekulationerna, som i fallet Ursula von der Leyen till exempel.

Finlands EU-ordförandeskap

Den 1 juli tog Finland över EU:s roterande ordförandeskap.

Läs mera

Fotbolls-VM i Frankrike ökar jämställdheten

Turneringen har fått världens uppmärksamhet, en uppmärksamhet den förtjänar. Det ger nu en unik möjlighet att fortsätta satsa på damfotboll och damidrott i hela världen.

Läs mera

Analys och bakgrund: Valet av EU:s nästa ledare klart

Igår utsåg EU:s statschefer de nya ledarna för EU institutionerna.

Läs mera

Sysselsättningen i fokus

Det nya regeringsprogrammet har flera bärande pelare, men den mest centrala pelaren är sysselssättningspolitiken.

Läs mera

Demokratin i EU-länderna får aldrig tas för given

På måndag tar Finland över EU:s ordförandeskap för en sex månaders period.

Läs mera

Andra tilläggsbudgeten

Den här veckan kommer riksdagen att debattera och behandla regeringens förslag till andra tilläggsbudget.

Läs mera

Farledsavgifterna måste vara rimliga

Finland och Sverige tillämpar båda ett system med farledsavgifter för sjöfarten.

Läs mera

Ett regeringsprogram för Åland

27 dagar tog processen med att bilda regering, fördela ministerposter och skriva ett gemensamt regeringsprogram.

Läs mera

Slutet på regeringsförhandlingarna

Regeringsförhandlingarna hade pågått 22 dagar i sträck då vi på onsdag kväll tog paus för torsdagens Kristi Himmelsfärdsdag.

Läs mera

Två veckor i Ständerhuset

Regeringsförhandlingarna har nu på gått i över två veckor inne på Ständerhuset i Helsingfors.

Läs mera

Att dö för rätten att få rösta

På flera platser i världen dör människor för rätten att få bo i ett samhälle där man får rösta. I Finland har vi haft allmän rösträtt för både kvinnor och män sedan 1906.

Läs mera

Regeringsförhandlingarna i Ständerhuset

Regeringsförhandlingarna sker i Ständerhuset, mitt emot Finlands banks kontor i Helsingfors.

Läs mera

Östersjöarbetet behöver fortsätta

I fredags firade Östersjöfonden 30 år med en extra fin prisutdelning, konsert och jubileumsbankett. Fonden är otroligt viktig för att sätta fokus på arbetet för en bättre miljö i Östersjön.

Läs mera

Provisoriska utskottsplatser

I torsdags konstituerades riksdagensutskott formellt för den nya perioden. Indelningen är än så länge baraprovisorisk.

Läs mera

Regeringssonderaren Rinnes frågor

I fredags kl. 10 utsågs Socialdemokraternas Antti Rinne formellt till regeringssonderare.

Läs mera

Nya riksdagen konstituerades

Mats Löfström omvaldes till vice ordförande för svenska riksdagsgruppen för tiden under regeringsförhandlingarna.

Läs mera

Regeringsbildningen närmar sig

På pappret finns många tänkbara alternativ, men inte ens en handfull är realistiska. Valresultatet skapar förutsättningar för SFP att kunna delta i regeringsförhandlingarna om sonderaren så önskar.

Läs mera

Såhär röstar du på Åland!

Gör din röst hörd!‍ Så här röstar du.

Läs mera

Såhär förhandsröstar du utanför Åland!

Förhandsröstning utanför Åland.

Läs mera

En ny språkstrategi behövs

Nuvarande regering har gått hårt fram mot de svensk- och tvåspråkiga strukturerna i landet. Då man inledde den stora landskaps- och vårdreformen var tryggandet av sjukvårdstjänster på svenska inte något prioriterat.

Läs mera

En röst för svenskan

I fredags röstade riksdagen om medborgarinitiativet att ge Vasa centralsjukhus fullständig jourverksamhet (på nytt).

Läs mera

Stöpseln på vårdreformen drogs ur

Utan att vara läkare kunde man i torsdags konstatera att vårdreformen verkade leva sina sista dygn, om inte sina sista timmar.

Läs mera

Ett framgångsrikt samhälle behöver framtidstro

Ett framgångsrikt samhälle behöver framtidstro, konstaterade jag i ett tal på seminariet Finlands ekonomiska möjligheter och utmaningar, tillsammans med Anne Berner och Erkki Liikanen.

Läs mera

För ett starkt Åland i riksdagen

Igår lämnades kandidatlistorna in för riksdagsvalet. Det betyder att jag nu också officiellt är kandidat för omval i riksdagsvalet den 14 april.

Läs mera

Att hacka en mjölkmaskin

Ett av de mest betydelsefulla lagförslagen som ännu ska behandlas är de nya underrättelselagarna, som är på slutrakan.

Läs mera

Grundlagsutskottet inget vanligt utskott

Den här veckan kommer det politiska Finlands ögon att fortsätta riktas mot riksdagens grundlagsutskott eftersom förslaget till landskaps- och vårdreformen ligger där.

Läs mera

Osakligheter om Åland

I torsdags hade riksdagen remissdebatt om förslaget till ändring av självstyrelselagen. Lagförslaget innebär en förnyelse av Ålands ekonomiska självstyrelsystem och innebär bl.a en höjning av grundfinansieringen.

Läs mera

Möjligheter för Finland

Ibland förundras jag över hur problemcentrerat det politiska samtalet blivit. Då man diskuterar problem är det viktigt att inte heller bli så kritisk att man glömmer bort allt det som fungerar.

Läs mera

Elfte timmen för landskaps- och vårdreformen

Ticktack. Landskaps- och vårdreformen går vidare. Reformen är den stora elefanten i riksdagen och den är i elfte timmen.

Läs mera

Skogsägare behöver stöd efter stormen

Stormen Alfrida har lämnat stor förödelse efter sig i skogen. Skadorna på skogen är enorma och det handlar om flera årsavverknigar som stormen har fällt. För Åland är detta en naturkatastrof.

Läs mera

Sans behövs nu i arbetsmarknads-debatten

Tonläget i debatten, varvat med strejkvarsel, är högt och står inte alls i proportion till frågornas tyngd.

Läs mera

Förtroendeomröstning om sysselsättningen

Onsdagens förtroendeomröstning är lite annorlunda eftersom det är statsministern själv som tagit initiativ till att mäta regeringens förtroende.

Läs mera

Löfström med i stora utskottets delegation i Rom

Ålands riksdagsledamot Mats Löfström deltog i måndags och tisdags i en delegation från riksdagens stora utskott som besökte Rom.

Läs mera

Noel Rönnberg på PRAO

Denna vecka har Noel Rönnberg från Mariehamn gjort sin prao hos Mats Löfström i riksdagen. 

Läs mera

Nya spaningslagarna behövs

Lagpaketet innehåller fyra separata lagförslag som berör både militär och civil underrättelseverksamhet. Beredningen av lagarna har varit omfattande och pågått sedan förra riksdagsperioden.

Läs mera

Åländsk Europaparlaments-plats är en legitimitetsfråga

I praktiken skulle det handla om att den extra plats Finland får efter Brexit skulle öronmärkas åt Åland.

Läs mera

Åland måste få mer pengar tillbaka

En rimlig nivåhöjning behövs för att täcka självstyrelsens behov och Ålands växande befolkning.

Läs mera

I världspolitikens blickfång

Finland har de senaste månaderna haft en rad betydelsefulla statsbesök. Finland har blivit mer intressant i världspolitiken. Det beror både på Finlands 100 årsjubileum och på att president Sauli Niinistö höjt Finlands profil.

Läs mera

Ungerns demokratiska avveckling

EU måste sätta ner foten mot Ungerns demokratiska avveckling. Därför är Europaparlamentets omröstning om Ungern viktig.

Läs mera

Svartvit handelspolitik

Finland överlever inte genom att vi hugger ved åt varandra utan genom att se till att Finland upprätthåller konkurrenskraft, kvalitet och är en attraktiv handelspart i världen.

Läs mera

Regeringsperiodens sista budgetförslag

Regeringen presenterade förra veckan resultatet från mandatperiodens sista budgetförhandling.

Läs mera