Om inte Europeiska Unionen skulle finnas skulle Europas länder vara mycket svagare och i en sämre position än idag. Det är svårt att tänka sig hur Europa skulle vara bättre utan koordinering och samarbete. Sen kan man alltid diskutera graden av integration och hur långt en sådan ska gå. Men mer komplexa och globala problem kräver mer samarbete.

‍

För ett litet, glest och exportberoende land i Europas utkant långt ifrån de stora marknaderna är det omöjligt att tänka sig hur vi skulle klara oss utan EU. Vi har inte samma geografiska läge som Schweiz och inte den olja som Norge har. Med det sagt är det skäl att konstatera att Norge betalar en hög medlemsavgift till EU för att vara en del av EU:s inre marknad. De behöver således följa de regler som bestäms på marknaden utan att själva sitta vid borden där besluten fattas. Där sitter Finlands ministrar och finländska Europaparlamentariker sida vid sida med ministrar och parlamentariker från andra delar av Europa.

‍

För mig är det otänkbart att Finland inte skulle vara med där eller vilja vara ett fullständigt västerländskt demokratiskt land som deltar i alla internationella demokratiska samarbetsorganisationer, eftersom vi vet att det är på det viset som ett litet land också får möjlighet att påverka saker. Det öppnar också dörrar för våra medborgare och våra företag.

‍

Europeiska Unionen är inte felfri. Långt ifrån det. Men det är de felen och bristerna vi måste arbeta för att förbättra inifrån genom våra insatser. Finlands aktiva insatser har bland annat bidragit till att vi fått rättsstatsprincipen kopplat till möjligheten att få EU medel, något jag hoppas att alla här tycker att är en bra sak. Finlands aktiva insats gjorde också att vi kunde påverka upplägget på räddningsfonden som vi nu debatterar. Tillsammans med den så kallade sparsamma fyran lyckades Finland i förhandlingarna minska den uttryckliga bidragsdelen från räddningsfonden med 110 miljarder euro. Det är inte dåligt.

‍

Man kan så klart ställa sig frågan om en räddningsfond behövs överhuvudtaget. Personligen tycker jag att den medlemsavgift som medlemsländerna betalar normalt ska räcka för att täcka det gemensamma. Jag vill inte ha en union av transfereringar eller där skattebetalarnas pengar används om andra länder misskött sin ekonomi. För de fallen finns internationella valutafonden och Europas stabilitetsmekanism.

‍

Nu är coronapandemin dock inte något som något land i Europa har kunnat påverka. Det är frågan om en global pandemi som har slagit olika mot olika delar av världen. Så klart har man via insatser lyckats påverka hur hårt ekonomin har drabbats, och Finland har lyckats bra efter omständigheterna så att vi inte är precis lika illa ute som vissa andra. Men drabbats har ekonomin gjort och vissa länder är verkligt illa ute. Den här exceptionella ekonomiska krisen kräver därför exceptionella åtgärder som vi behöver vara med och stöda. Det behövs för att säkerställa att hela Europa klarar sig igenom krisen och kan gå starkare ut ur den. Europas stabilitet kräver att alla klarar sig och därför behövs de här insatserna.

‍

Om det gör att vi kan hålla ihop Europa och den inre marknaden kommer pengarna att betala sig tillbaka mångdubbelt. Hundratusentals finländska arbetsplatser är beroende av den inre marknaden och utan den skulle vi ha ännu svårare att klara oss. Därför är det viktigt att vi är med och bidrar till att hålla i Europa, något som vi också vinner på ekonomiskt på, något nästan samtliga ekonomer i Finland konstaterat. Samtidigt kan vi konstatera att den här fonden är en engångsinjektion, och inte kan bli en bestående mekanism.

‍

Det är intressant att ställa sig frågan vad som skulle hända om den här räddningsfonden inte skulle skapas.Vilka länder skulle då kunna komma med pengar till europeiska länder i försök att splittra kontinenten och göra oss svagare. Världen behöver mer internationellt samarbete, inte mindre. Världen behöver ett starkare Europa. Framförallt behöver vi det om vi både ekonomiskt och säkerhetsmässigt ska klara oss i den värld som hela tiden förändras. Den digitala världen är ett bra exempel. Hur många av de applikationer som vi dagligen använder för sociala medier, streama film och serier, eller skriva dokument eller e-post är europeiska verktyg. Det visar att vi trots vår gemensamma marknad inte klarat av att utveckla digitala starka företag i Europa, även om det också är viktigt att konstatera att den digitala europeiska marknaden inte heller är särskilt utvecklad. Men för det behövs mer samarbete, inte mindre om vi ska lyckas.

‍

Så även om jag själv inte är överförtjust i den här typens gemensamma åtaganden via gemensam skuldsättning har jag samtidigt accepterat att det inte finns några alternativ som skulle vara bättre. Beslutet är också redan fattat och därför skulle det vara viktigt att lämna den här diskussionen bakom sig och i stället fokusera på det som vi kan påverka, nämligen hur de här pengarna används så att de används på rätt sätt och stärker Europa och Finland.

‍

Vi behöver använda pengarna för att stärka våra samhällen, bidra till den gröna omställningen samt att förstärka våra ekonomiska företags- och exportkluster så att de blir ännu starkare i den globala konkurrensen och kan fortsätta klara sig och säkerställa de hundratusentals arbetsplatserna i vårt land som de genererar och framställer produkter som bland annat exporteras ut i världen med åländska rederier. Här har det här räddningsfonden redan bidragit till att stärka tilltron i Europa och framtidstron som är nödvändig för nya investeringar.

‍

Finlands plats är i Europa och den Europeiska Unionen är världens mest lyckade fredsprojekt. För drygt 70 år sedan låg Europa i ruiner. Sedan dess har freden och säkerheten tryggats. Det är något som är svårt att sätta ett ekonomiskt pris på eftersom det också är en förutsättning för ett tryggt och säkert mänskligt liv. Bara för några veckor sedan var det årsdagen för förintelsens offer och befrielsen av Auschwitz, en händelse som beskriver hur ond och grym människan också kan vara. Bland annat Europeiska Unionen har bidragit till freden och att något liknande inte ska hända igen. Därför måste vi minnas grunden och fundamenten i vårt europeiska samarbete och vad som kan vara på spel också de gånger då det inte alltid är roliga beslut att vara med om att fatta.

‍

Här har statsminister Sanna Marin och regeringen gjort sitt bästa och agerat på ett sätt som stärker både Finland och Europa. Regeringen har mitt fulla stöd i dagens förtroendeomröstning.